thechampionsleague.blogg.se

 Raúl under sin debutmatch med Real Madrids A-lag, säsongen 1994/1995

 

 

Återigen så vill jag bara betona att jag - precis som med alla andra legender i profilserien - skulle kunna skriva precis hur länge som helst om dem. Men eftersom att detta är en Champions League-blogg så tänker jag lägga extra fokus på spelaren i frågas Champions League-titlar. 

 

 

 

 

Real Madrid hamnade i en ganska bekväm grupp med Rosenborg, Olympiacos samt FC Porto. På förhand så skulle marängerna ta hem gruppen alla dagar i veckan. Det var även så det skulle visa sig sluta. Real Madrid började direkt med att köra över norrmännen från Trondheim hemma på Bernabéu. Raúl var med i startelvan och gjorde även mål. Segertåget fortsatte i de två följande omgångarna då man först slog FC Porto borta med 0-2 där Raúl ännu en gång noterades för ett mål. Man avslutade sedan den första halvan av gruppspelet med att krossa Olympiacos hemma med 5-1. Sedan hände något. Man spelade sedan 0-0 mot Olympiacos borta och följde sedan upp poäntappet i Grekland med en förlust mot Rosenborg omgången efter. Hade Real Madrid blivit lite för bekväma efter de tre första omgångarna? Hur som haver så återfann man sitt fokus och höga nivå i den sista gruppspelsmatchen då Los Blancos agerade ångvält mot Porto-spelarna som suckade och fick ta på sig rollen som asfalt. Raúl startade samtliga matcher i gruppspelet och Real Madrid vann gruppen på tretton pinnar.

 I kvartsfinalen så väntade tyskarna Bayer Leverkusen vilket även det såg ut som en munsbit för marängerna. Men Leverkusen kämpade faktiskt till sig ett 1-1-resultat på hemmaplan, vilket i och för sig såg tufft ut ändå för tyskarna - just på grund av Christian Karembeus vitala kvittering och därjämte bortamål med kvarten kvar. I returen hemma i Madrid så visade ännu en gång ''Los Blancos'' vart det stora skåpet med doften av ett Real-lag i final skulle stå. Det som emellertid var lite oroande för dem var att Raúl nu inte hade gjort mål i Champions League sedan den andra gruppspelsomgången, trots att han fått starta varje match. I semifinalen väntade ytterligare ett tyskt motstånd, den här gången fjolårets vinnare (1997) Borussia Dortmund. Första mötet spelades på hemmaplan för Real Madrid och man genomförde den matchen på ett briljant vis, 2-0 vann man med men ännu en gång inget mål från Raúl. Andra mötet på tysk mark slutade 0-0 och Real Madrid var därmed finalklara. I finalen väntade väldigt tufft motstånd - nämligen Juventus med en Alessandro Del Piero i toppform. Efter en jämn och tuff tillställning så vann slutligen Real Madrid med 0-1 efter mål av Predrag Mijatović. Real Madrid kunde lyfta pokalen mot Amsterdams himmel extra högt då man nu hade vunnit sin första CL-titel på trettiotvå år. 

 

 

 

I gruppspelet säsongen 1999/2000 så hamnade Real Madrid i en väldigt lik jämfört med den grupp som man lottades in i säsongen 1997/1998. Ännu en gång så skulle Olympiacos och FC Porto stå för motståndet och även den här gången en norskt lag, men denna säsong var det Molde. I den första matchen ställdes man emot Olympiacos på bortaplan där man för två säsonger sedan hade problem, vilket man även fick denna gång. 3-3 slutade det till sist efter en väldigt böljande tillställning där Raúl räddade ''Los Blancos'' från ett fullständigt snedsteg i och med sitt 3-3-mål - men ett poäng var ju självfallet ändå inte tillräckligt utifrån vad Real hade hoppats eller för den delen förväntat sig av den matchen. Nya tag i den andra omgången i gruppen då Molde blev en slagpåse hemma i Madrid, 4-1 vann marängerna med. Sedan fortsatte man att visa sin starka sida hemma på Bernabéu då man veckan efter slog FC Porto med 3-1. Desto svagare skulle man visa sig vara mot samma motstånd på bortaplan då man förlorade med 2-1 i den fjärde gruppspelsomgången. Man fick ännu en gång revanschera sig i nästföljande omgång då man slog Olympiacos med 3-0 på hemmaplan, Raúl inledde målskyttet. Man knöt sedan ihop säcken för gruppen med en 0-1-seger borta mot Molde och stannade därmed återigen på tretton poäng i gruppspelet, vilket räckte till gruppsegern. Under denna säsong så kvalificerade sig gruppettan- och grupptvåan till ett andra gruppspel där de skulle drabbas samman med gruppettorna- och tvåorna från de andra grupperna. Real Madrid lottades in i en grupp bestående av Bayern München, Dynamo Kiev och Rosenborg. En tuff grupp där tyskarna självfallet sågs som den största konkurrenten. Real Madrid tog sig vidare som tvåa bakom Bayern München efter sex matcher. Raúl var fundamental för Real under detta andra gruppspel då han nätade i fem av sex matcher. I kvartsfinalen så mötte man Manchester United med sin gyllene ''class-of-92''-generation i spetsen, engelsmännen klarade 0-0 i Madrid vilket var starkt att ta med sig hem till Old Trafford. Men där skulle den där pojken med det rufsiga håret dyka upp igen, Raúl gjorde två mål och var matchens bäste spelare när Real Madrid vann med 2-3. I semifinalen hade man chans att ta revansch mot Bayern München som man hade fått stryk av två gånger om i det andra gruppspelet. Man gick vidare med totalt 3-2 där Nicolas Anelka blev stor hjälte med sina mål i första och andra mötet. I finalen väntade landsmännen från Valencia som hade slagit ut ett starkt FC Barcelona i semifinalen. Morientes, McManaman och slutligen Raúl fullbordade krossen i finalen. Real Madrid åttonde CL-titel var ett faktum. Raúl vann skytteligan denna Champions League-säsong.

 

 

Man lottades in i en grupp bestående av Roma, Lokomotiv Moskva och Anderlecht. Ytterligare en grupp som Real Madrid bara ska vinna på pappret. Man inledde som vanligt gruppspelet bra med fyra raka segrar där Raúl gjorde ett mål på de fyra matcherna. Sedan slappnade man av och slog av på takten i de två sista matcherna. 1-1 mot Roma följdes upp med en 2-0-förlust mot ryssarna Lokomotiv Moskva. Real Madrid-spelarna brydde sig nog inte nämnvärt om detta då man ändå vann gruppen enkelt på tretton poäng. I det andra gruppspelet ställdes man mot en minst lika enkel grupp, man hade väldigt tur med lottningen. Gruppen formerades som följer: Real Madrid, Panathinaikos, Sparta Prag och FC Porto. Spanjorerna gick obesegrade från gruppen med sexton poäng, och kvartsfinalplatsen var därmed säkrad. I kvartsfinalen mötte man Bayern München där det återigen blev 3-2 till ''Los Blancos'' totalt. I semifinalen väntade en ännu hetare och känslofylld match där stora antagonisten FC Barcelona skulle besegras. Detta efter en väldigt imponerande 0-2-seger på Camp Nou, vilket betydde två livsviktiga borta mål. Raúl gjorde mål i andra mötet som slutade 1-1 och Real Madrid var nu finalklart. I finalen mötte man Bayer Leverkusen, finalen som jag har skrivit om ett flertal gånger på bloggen. En otroligt jämn och spännande final där slutligen ett franskt konstycke fick avgöra.