Bör Malmö FF vara missnöjda? Nja. Bör Malmö FF vara lättade? Ja.
Lite så känns det efter att den här lektionen i hur man dominerar en match fullständigt är över. PSG rivstartade på en gång, detta gav utdelning direkt när Verratti lyfter in en djupledspassning just i den ytan som skulle visa sig bli vidöppen hela första halvlek. Någon som gillar mycket yta och när han väl får det så blir han livsfarlig är just den mannen som tog emot den där lyftningen. Ángel Di María, matchens gigant. Den argentinske ängeln fick rak gata att springa på och det gjorde han hela vägen tills han vinklar upp kroppen och avslutar sin sprint med ett avslut i absoluta världsklass. Han placerar upp den i Wilands högra kryss, helt ottagbart. 1-0 PSG efter 4 minuter spelade.
Efter det målet så kände jag direkt - var det så här enkelt det skulle bli för PSG? Skulle det rinna iväg och bli 7, 8-0 till PSG? Det såg till en början ut som ett allsvenskt lag mot ett div 5-gäng. Djupledspassning efter djupledspassning, antingen in i Malmös vänsterkorridor eller till två väldigt löpvilliga anfallare i Zlatan och Cavani. PSG började sedan trilla boll helt ostört, vilket var ganska väntat. Det var just de livsfarliga lyftningarna i djupled som behövdes stoppas. Efter en stund började även Di María visa upp sin utomjordiska blick för spelet och sina enastående svepande passnigar. Först lägger argentinaren ytterligare en lyftning över Malmös väldigt högt stående backlinje - perfekt på Zlatan som tar med sig den med bröstet, sen lämnar avslutet mer att önska. En liten stund senare så kommer det en ännu sjukare passning när Di María drar iväg en långpassning från högerkanten bort till vänstra utkanten av straffområdet där Zlatan återigen tar ner den på bröstet och försöker få till avslutet men Wiland kommer ut bra och det blir inte något av den chansen heller.
Hela första halvlek var präglad av livsfarliga lyftningar över MFF:s backlinje. ''Di Blåe'' behövde göra någonting i paus, och försöka åtgärda det uppenbara problemet på deras vänsterkant. Jag vet inte hur många gånger som van der Wiel slog ett inlägg första halvlek, många var det iallafall. MFF måste verkligen försöka hålla i bollen bättre annars kommer det att rinna iväg rejält. Ungefär så gick tankarna hos mig efter 45 minuter spelade. Hela MFF kändes väldigt bolltittande och passiva. Ett annat problem Malmös försvar behövde få bukt med var den där argentinaren som var precis överallt och hotade i första halvlek. MFF-spelarna pustade nog ut rejält första halvan av matchen, om det ville sig illa så hade det lika gärnat kunna stå 3-0 till PSG.
I halvtid gör också MFF ett byte som för en stund tar död på deras roll som slagpåse. Rodic kommer in istället för Carvalho och MFF går med det bytet över till ett 4-4-2-system. PSG rivstartar även andra halvlek när Di María på nytt glider igenom MFF och serverar Cavani som bränner högt över. Till en början så ser Malmö fortsatt ut att ha stora problem med djupledslyftningarna. Wiland får inledningsvis stå för ett par svettiga ingripanden, speciellt på Di Marías skruvade avslut efter Yotuns idiotaktion när han tappar boll mot Zlatan precis utanför eget straffområde.
Cirka 10 minuter in i andra, så går MFF in i en bra period där de lyckas hålla i bollen betydligt mer. De får lite längre anfall och vågar rulla boll. Det står i det här läget fortfarande bara 1-0, en fast situation och sedan kan det helt plötsligt stå 1-1. Istället kommer 2:an ganska omgående för PSG. Maxwell drar in ett av sina många fina inlägg i matchen, Zlatan möter bollen med en liten klackskarv precis över Rasmus Bengtssons huvud och Cavani kan sedan nicka in bollen helt ostört. Klassmål. Det som är mest imponerande är att Zlatan förmodligen menade att skarva bollen vidare, jag tror faktiskt inte att han försökte klacka bollen mot mål utan han har den där omänskliga split-vision-förmågan och vet att Cavani kommer bakom honom.
Andra halvlek fortsätter se ut som den väntade matchbilden. Det ser emellertid inte lika öppet ut i MFF:s backlinje eftersom att de står lite lägre och spelar mer aggressivt. Efter ett antal Wiland-räddningar i världsklass så slutar matchen trots allt ''bara'' 2-0 till parisarnas favör. Ett mer logiskt slutresultat hade varit 5-0 men Johan Wiland står för en monstermatch och därför släpper de bara in 2 mål. Det är inte så mycket Malmö kan göra mot lag som PSG, speciellt inte på bortaplan. De krigar, springer, kämpar men så länge de inte har ork att göra något av sina småchanser så blir det väldigt svårt att vinna matcher.
Hur som haver, jag tycker att Sverige ska vara väldigt stolta över att vi faktiskt har en svensk representat som är med överhuvudtaget. Man lever i en annan värld om man tror att MFF ska ha någon chans mot PSG på bortaplan. Nu blickar MFF vidare mot nästa match där de ska ta emot Real Madrid och en Cristiano Ronaldo i övermänsklig målform. 8 mål på 2 matcher i detta nu, hyfsat facit. Men det MFF har är inte fy skam det heller, de har sin sanslösa hemmaborg, och där har det skett mirakel tidigare.
Matchens lirare i PSG: Ángel Di María
Matchens lirare i MFF: Johan Wiland
