Champions League-profiler del 1
Paolo Maldini
När man pratar om vem som är den bäste spelaren som bara har representerat en klubb under hela sin karriär, då tänker iallafall jag direkt på Paolo Maldini. Italienaren som spelade för Milan från 1978-2009(!) (spel i seniortruppen 1985-2009). Den legendariske målvakten Lev Yashin - som är den enda målvakten genom tiderna som har lyckats vinna Ballon d'Or - är nog den enda som bara har representerat en klubb som bör räknas som en bättre spelare en Maldini. Men jag vill iallafall hävda att Maldini är den bäste utespelaren av alla ''one-club players'' genom tiderna. Heta kandidater är ju annars Franco Baresi, Ryan Giggs, Tom Finney och Sepp Maier. Maldini är av många ansedd som en av de absolut bästa försvarsspelarna genom alla tider.
Maldini kom till Milans ungdomsakademi redan som 10-åring. Han sågs som en exceptionell talang i väldigt ung ålder. Han var från början högerback men skolades senare i sin karriär om som vänsterback. På grund av sin takitska kunskap och det faktum att han var tvåfotad så kunde han spela var som helst i backlinjen.
Bilder från när Maldini spelade i Milans ungdomsakademi
Han fortsatte att imponera i ungdomslagen och när han var 16 år så var han med och ledde sitt primavera-lag till vinst i Coppa Italia Primavera (en cup för alla italienska ungdomslag, alla spelare är under 20 år). Denna triumf med ungdomslaget där han var en av nyckelfigurerna ledde till att han fick debutera i A-laget redan som 16-åring i januari 1985. Det var den enda matchen han spelade för seniortruppen under 84/85-säsongen, men ändå självfallet väldigt imponerande för en 16-åring att debutera för Milans A-lag (han är fortfarande den yngsta spelaren någonsin som har debuterat för Milans A-lag).
Bild från Maldinis debut mot Udinese för Milan 1985:
Säsongen efter, 85/86 blev han ordinarie i laget, som 17-åring. Han tilldelades tröja nummer 3 och spelade i princip varje match från start. Maldini fortsatte leverera och tog hela världen med storm eftersom han spelade så pass moget och smart trots sin unga åler.
Framgångsresan för Maldini fortsatte under alla år han var i Milan. Han utvecklades snabbt från en av världens mest lovande talanger till en av de bästa försvararna i världen. Han har ett proppfyllt pokalskåp med triumfer från hemlandet, både cuper och ligavinster men också medaljer från landslaget där han också under väldigt många år var en given spelare i startelvan. Hela tiden under alla år i Milan sågs han som den störste nyckelspelaren av de alla. Stjärnor kom och gick men Paolo Maldini fanns alltid kvar. Han är den spelare som har spelat för AC Milan under längst tid någonsin. Man kan skriva oavbrutet i flera timmar om Maldinis fantastiska karriär men eftersom att detta är en Champions League-blogg så kommer jag lägga extra fokus på just hans Champions League-vinster.
Champions League/Europacupen-triumfer
1988/1989
Maldinis första seger i turneringen kom 1989 i finalen mot Steaua Bukarest. Han startade finalen blott 20-år gammal. Vägen till finalen var övertygande för Milans del då man inte förlorade en enda match. Maldini var redan då en nyckelspelare för Milan. Först slog man ut Werder Bremen i kvartsfinalen. Sedan slog man ut Real Madrid i semifinalen, första mötet på Santiago Bernabéu slutade 1-1 men det var returmötet som skulle gå till historien för Milans del. Då slog man nämligen de spanska giganterna med 5-0 hemma på San Siro. 6-1 totalt och Milan var därmed klara för final. I finalen ställdes man som tidigare nämnt mot de rumänska mästarna Steaua Bukarest med Gheorghe Hagi som superkreatör och storstjärna. Finalen slutade även den i en total utskåpning. Rumänerna kördes över med 4-0 efter två mål vardera för Ruud Gullit och Marco van Basten.
Foto på när Milan-spelarna firar segern 1989
1989/1990
Maldinis andra seger i turneringen kom redan året efter. Milans dominans fortsatte ute i Europa, slutet av 80-talet och början av 90-talet är känt för att vara en av de mest framgångsrika perioderna i Milans moderna historia. Maldini startade även denna final, som vänsterback. Den pålitlige och suveräne Paolo. Stor anledning till att Milan gick hela vägen även denna säsong var just att de fick behålla samtliga nyckelspelare, trotjänare och sin fruktade nederländska trio. Milan tog sig vidare till utslagningsfasen, där de i kvartsfinalen stötte på problem mot belgiska Mechelen. Första mötet i Bryssel slutade 0-0, även returmötet på San Siro slutade mållöst efter 90 minuter. Men i förlängningen så bröt Milan dödläget genom van Basten och sedan satte inhoppande Marco Simone spiken i kistan med sitt 2-0-mål. Även i semifinalen fick de spela sig igenom två väldigt tuffa matcher, den här gången mot de tyska jättarna Bayern München. Första mötet vann man med 1-0 på San Siro efter ett straffmål av van Basten. Returmötet på Olympiastadion i München blev mer dramatiskt. Tyskarna gör 1-0 genom Thomas Strunz, matchen går till förlängning. Och i den 101:a minuten så står den inhoppande Stefano Borgonovo för ett oerhört viktigt mål för Milan. Tyskarna tar sedan ledningen med 2-1, matchen slutar 2-1 och därmed är AC Milan klara för final återigen, efter ett livsviktig bortamål. I finalen så ställs man mot svensklaget SL Benfica, med Svennis som tränare och Mats Magnusson och Jonas Thern som startspelare i Benfica-elvan. Milan har bara en förändring i startelvan från finalen året innan. Och det är att Alberigo Evani startar som vänstermittfältare istället för Roberto Donadoni som startade finalen 1989. Efter mål av Frank Rijkard i den 68:e minuten så lyckas Milan ta hem Europacupen två säsonger på raken. Vem startade samtliga matcher i slutspelet för båda turneringarna? Just det, Paolo Maldini.
Lagfoto på Milans startelva inför finalen 1990. Maldini längst upp till vänster.
1993/1994
Efter tre säsonger utan en Champions League/Europacup-pokal så stod Milan återigen i final. Nu i den nya eran av Champions League då det här var den blott andra säsongen av det nya och nuvarandra namnet på turneringen. Mycket hade hänt i Milan under dessa tre säsonger utan triumf i Champions League. Vilket man inte minst såg om man jämför startelvorna mellan finalen 1994 och finalen 1990. Endast två spelare som startade finalen 1990 fanns nu även med i startelvan 1994. Mauro Tassotti och såklart Paolo Maldini. Efter en övertygande resa till finalen så stod Johan Cruyffs dreamteam i FC Barcelona för motståndet. Barcelona hade storstjärnor som Guardiola, Romário och Ronald Koeman i sitt lag och Milan sågs som stora underdogs inför denna final och spansk media hade i princip redan tagit ut segern i förskott. Det var just detta som tände Milan extra mycket och tog de till en ny nivå, de triggades av den arrogans som katalanerna hade utstrålat inför denna match. Det slutade med en total överkörning i Milans fördel då man vann med hela 4-0 efter mål av Savicevic, Desailly och Massaro gånger två.
Bild på Maldini med Champions League-pokalen 1994
2002/2003
Efter drygt tio år av titeltorka från den största scenen så kammade Milan äntligen hem den prestigefyllda Champions League-pokalen igen. Denna gång med Paolo Maldini som kapten. Om mycket hade hänt mellan finalen 1990 och 1994 så hade extremt mycket hänt mellan finalen 1994 och denna final 2003. Ingen från finalen 1994 fanns kvar förutom, just det! Den gode Maldini. Milans största trotjänare genom alla tider. Milan lekte sig igenom gruppspelet och sedan slogs man igenom kvart- och semifinalerna. I finalen väntade de Italienska rivalerna Juventus. Detta var för övrigt året då Serie A stod på sin absoluta topp då tre av fyra semifinal-lag var italienska. Efter en dramatisk tillställning där det stod 0-0 hela vägen genom ordinarie speltid plus förlängning så vann Milan till slut på straffar. Paolo Maldini blev utnämd till matchens lirare i finalen.
Maldini med CL-pokalen 2003:
2006/2007
Maldinis sista och femte Champions League-pokal tog han hem två år innan han lade skorna på hyllan. Detta var en repris på finalen 2005, då man 2007 återigen ställdes mot Liverpool. Denna gång skulle Milan ta revansch efter Liverpools historiska upphämtning i finalen två år tidigare. Detta var året då Kaká var som bäst, och Milan hade ett väldigt slagkraftigt lag i finalen, likt Liverpool förstås. På pappret såg finalen väldigt oviss ut. Kaká var släpande anfallare till ''Pippo'' Inzaghi och det var just måltjuvarnas måltjuv som avgjorde den här finalen med sina två mål. Trotjänaren bildade mittlås med Alessandro Nesta och laget leddes av vem annars än: Paolo Maldini.
Maldini i mitten längst fram, firar sin sista triumf på den största scenen
Individuella prestationer/rekord i turneringen:
- Han är en av tre spelare utöver ett fåtal Real Madrid-spelare på 50-talet som har vunnit turneringen hela fem gånger.
- Maldini är en av två spelare någonsin som har deltagit i flest Champions League/Europacup-finaler, 8 stycken.
- Utöver detta så var han även kapten i Milans vinster 2003 och 2007.
- 2005 blev han den äldste målskytten någonsin i en Champions League-final, det målet betydde även att han hade gjort det snabbaste målet någonsin i en Champions League-final.
- Han är den spelare med flest matcher inom UEFA-sammanhang.
Urval av övriga individuella utmärkelser
- Trea i Ballon d'Or vid två tillfällen: 1994 och 2003.
- AC Milan, Hall of Fame
- Tvåa i FIFA World Player of the Year-priset 1995
Två av många respektingivande citat gällande Paolo Maldini
''Maldini var den bästa och tuffaste försvararen jag någonsin har mött. Han hade allt: han var en komplett försvarare, han var stark, intelligent, och en exceptionell man-man markerare.'' - Zlatan Ibrahimovic
"Jag har alltid känt att jag har haft det väldigt svårt att skapa något när jag har mött Paolo Maldini. Han var den bäste försvararen jag någonsin har mött i min karriär.'' - Ronaldo
Slutkommentar
Paolo Maldini är utan tvekan en av de bästa försvarare världen någonsin har skådat. Det som enligt mig är mest imponerande är just att han spelade på den högsta nivån under så otroligt många år. Från hans första riktiga debutsäsong när han var 17 år och sågs som den bästa unga försvararen i världen till att han la upp skorna på hyllan då han alltid fanns med i diskussionen kring vem som var den bästa försvararen i världen. Inte nog med att han var briljant som spelare, den allmänna uppfattningen kring Maldini är också att han var en riktig ärlig gentleman både på och utanför planen. Maldini är verkligen en av de största och bästa förebilderna man kan ha som ung spelare både utifrån ett fair-play-perspektiv men även i hur en komplett försvarare ska se ut.
Legend.
