thechampionsleague.blogg.se

Efter att jag har skrivit om två spelarlegendarer i Champions League-profilserien så kände jag nu att det var hög tid att skriva om en tränare. Vad passar då inte bättre än att inleda med Carlo Ancelotti. En av de mest respekterade och bästa tränarna i världen både nu och genom tiderna. En oerhört meriterad tränare som iallafall jag förknippar mycket med just Champions League med tanke på hur pass framgångsrik han har varit i turneringen. Han var även en väldigt skicklig spelare som framförallt är associerad till sina triumfer i Milan-tröjan. Man kan skriva väldigt mycket om hans spelarkarriär men i detta inlägg så kommer jag att fokusera på hans tränarkarriär eftersom det är i tränarkostymen som han har varit mest framgångsrik. 

 

År 1992 så behövde Ancelotti avsluta sin spelarkarriär omgående efter skadebekymmer och andra fysiska problem. Direkt efter att spelarkarriär var slut så inledde han sin väg mot att bli professionell tränare. Han började studera på ''Coverciano'' som är den stora träningsanläggningen för samtliga spelare i alla Italiens landslag men man kan även studera till tränare och till andra roller inom staben. Där han bland annat skrev en mycket uppskattad och utförlig artikel som hette: ''Fotbollens framtid: Mer dynamik''. Hans första riktiga huvuduppdrag på tränarbänken kom 1995 när han tog över Reggiana. Han gjorde succé i den lilla klubben och ledde laget till en Serie A-uppflyttning i sin första säsong. Denna omedelbara framgång gav självfallet ringar på vattnet och gjorde så att Parma fick upp ögonen för Ancelotti. Hans start i klubben var inte den bästa men mot slutet var Parma ruskigt bra och Ancelotti förde dem till en imponerande andraplats i ligan bakom Juventus. I laget fanns blivande storspelare som Gianluigi Buffon, Fabio Cannavaro, Hernán Crespo och Lilian Thuram. Andraplatsen innebar att Parma då hade kvalificerat sig för Champions League för första och hittills enda gången i klubbens historia. I den efterföljande säsongen 1997/1998 så ledde han laget till ytterligare en fin placering i ligan då Parma slutade på en femteplats vilket innebar spel i Uefa-cupen. Mitt under säsongen 1998/1999, närmare bestämt i februari 1999 så tog Ancelotti över rodret för Juventus. Säsongen avslutades med en anständig femteplats med tanke på att han tog över ett Juventus i kaos. Säsongen efter så fick de ligatiteln tagen ur handen i den sista omgången då Lazio ledda av Svennis knäppte Juve på näsan och tog hem ligan en poäng före jättarna från Turin. I början på nästa säsong så gjorde han comeback i Milan, den här gången som tränare. Och det var i Milan de riktigt stora framgångarna kom. Efter flera framgångsrika år i Milano så tog han sedan över Chelsea där han vann Community Shield 2009, Premier League 2009/2010 samt FA-cupen 2009/2010. Han tog sedan flyttlasset från London till Paris då han skulle styra den nybyggda PSG-skutan mot framgångar. Han anställdes mitt inne i säsongen 2011/2012 då Montpellier sedermera vann ligan sensationsartat. I hans andra säsong i Paris eller om man så vill hans första hela säsong så tog han och PSG hem ligan i överlägsen stil. Efter den säsongen då det även blev en kvartsfinalplats i Champions League så bad han om att få lämna klubben, då nappade Real Madrid omgående och i ''Los Blancos'' skulle han också nå stora triumfer. 

 

 Ancelotti som spelare i Milan-tröjan:

 

 2002/2003

Hans andra säsong i Milan-kostymen skulle visa sig bli väldigt fin. Milan lottades in i en grupp bestående av Deportivo La Coruña, Lens och Bayern München. Milan toppade gruppen på samma poäng som Deportivo men hade betydligt bättre målskillnad så därför gick italienarna vidare som gruppetta. Detta innebar att Milan tog sig vidare till den andra gruppspelsfasen (alla gruppettor och grupptvåor lottades då in i ytterligare ett gruppspel). I den andra gruppspelsfasen så lottades Milan in i samma grupp som Real Madrid, Borussia Dortmund och Lokomotiv Moskva. Milan toppade gruppen efter sex spelade matchen vilket gjorde att man blev klara för kvartsfinal. I kvartsfinalen ställdes Milan mot Ajax som bjöd på tufft motstånd. Första mötet slutade 0-0 på Amsterdam Arena, i returen på San Siro skulle det bli desto mer målrikt. Där vann Milan med 3-2 men 2-2 stod sig (vilket hade gjort att Ajax hade gått vidare på bortamål) hela vägen fram till stopptiden där dansken Jon-Dahl Tomasson blev stor hjälte när han gjorde mål i 91:a minuten. I semifinalen väntade Milano-rivalen Inter, ett mycket laddat möte oavsett vilken turnering de möts i men det blev självklart ännu mer laddat än vanligt när det var en Champions League-final som stod på spel. Första mötet slutade 0-0 efter ett mycket resolut och svårpasserat försvarsspel av Inter. I returen gav Shevchenko Milan ledningen i slutet av första halvlek, denna ledning stod sig hela vägen fram till den 84:e matchminuten då Obafemi Martins tryckte dit 1-1. Det blev slutresultatet och Inter blev därmed utskickade av sin värsta antagonist AC Milan. I finalen på Old Trafford väntade ytterligare ett italienskt lag, nämligen Ancelottis gamla klubb Juventus. Efter 120 väldigt jämna och dramatiska minuter så var det en straffläggning som behövdes för att skilja lagen åt. Milan vann till slut straffläggningen med 3-2 efter att Shevchenko tryckte dit den avgörande straffen. 

Carlo Ancelottis första Champions League-seger var ett faktum. 

 

I Champions League säsongen 2006/2007 så skulle Milan återigen krönas till kungar av Europa, efter att ha åkt ut i kvartsfinal 2004, den svidande finalförlusten 2005 samt i semifinalerna 2006 så tog man sig nu ännu en gång till final. I gruppspelet lottades man mot Lille, AEK Athen och Anderlecht. Gruppen var väldigt jämn där det enda laget som verkligen blev en slagpåse var Anderlecht. Milan toppade slutligen gruppen på tio pinnar med Lille tätt bakom sig på nio samt AEK Athen på åtta. I åttondelsfinalen lottades Milan mot Celtic, det första mötet på Celtic Park slutade i en mållös drabbning där Celtic hade publiken och ett stabilt försvar till sin fördel. I returmötet så var det spel mot ett mål, Milan hade en katalog av chanser men fick inte hål på skottarna. Matchen behövde till och med gå till förlängning innan Milan slutligen fick hål på Celtics försvarsmur genom Kaká. I kvartsfinalen ställdes Milan mot tyskarna Bayern München. I första mötet på San Siro så fick Milan tampas emot en väldigt oväntad tvåmålsskytt för tyskarna. Milan tog ledningen genom Pirlo, 1-0 stod sig fram till den 78:e minuten då Daniel van Buyten kvitterade. Ett oerhört viktigt bortamål för tyskarna och det såg ut att matchen skulle sluta 1-1. Sedan fick Milan straff i den 84:e minuten, då stegade - mannen som sedermera vann Ballon d'Or det året - Kaká fram och satte straffen till 2-1. Nu skulle väl slutsiffrorna ändå vara spikade? Svar icke. I den 93:e minuten så dyker den enorme belgaren Daniel van Buyten upp ännu en gång och trycker dit 2-2. Ett väldigt bra resultat för tyskarna att ta med sig hem till returen på den dåvarande hemmaarenan Fußball Arena München. Istället för ett tyskt avancemang i turneringen så dödade italienarna drömmen för Bayern München ganska omgående. Det var mållöst fram till den 27:e minuten men då lyckades Milan avgöra matchen genom mål av Seedorf och Inzaghi inom loppet av fyra minuter. I semifinalen så var Milan återigen tillbaka på finalarenan från 2003, Old Trafford. Manchester United stod för motståndet och matchen skulle bli väldigt underhållande. Matchen slutade till 3-2 i engelsmännens favör efter ett sista-minuten mål av Wayne Rooney. Matchens lirare i ''Rossoneri'' var definitivt Kaká som drog till med två väldigt viktiga brotamål för att Milan skulle ha en hyfsad chans hemma på San Siro. I returmötet blev det lång ifrån lika jämnt som i Manchester. Milan vann med 3-0 efter mål av Kaká, Seedorf samt Gilardino. Ancelotti var nog minst sagt nöjd med den insatsen från sina spelare. I finalen ställdes man mot Liverpool. Dags för Milan att ta revansch för den osannolika finalförlusten 2005. Vilket man också gjorde. Inzaghi blev stor matchhjälte med sina två mål, matchen slutade 2-1 efter att Dirk Kuyt tröstmålade för engelsmännen. Efter denna seger så var Ancelotti en av få tränare som har vunnit turneringen två gånger. 

 

Hans tredje och senaste Champions League-seger kom säsongen 2013/2014. Den här gången med Real Madrid. ''Los Blancos'' lottades in i en relativt enkel grupp som formerades av Juventus, Galatasaray och Köpenhamn. Marängerna gick obesegrade från gruppspelet och vann gruppen överlägset på sexton poäng. I åttondelsfinalen ställdes man mot tyska Schalke 04. Det första mötet på Veltins-Arena i Gelsenkirchen. Det som hände i det första mötet är bland de värsta krossarna jag har skådat i en åttondelsfinal. Real Madrid körde över Schalke fullständigt och vann med 1-6 i den första matchen. Det var självklart inte mycket för Schalke att göra i returmötet på Santiago Bernabéu utom att spela för stoltheten och att inte bli förödmjukade igen. Matchen i Madrid slutade 3-1 vilket betydde att Real Madrid var vidare med totalt 9-2. I kvartsfinalen så ställdes man mot 2013 års-finalister Borussia Dortmund. ''Los Blancos'' var nu ute efter revansch eftersom att det var just Borussia Dortmund som hade slagit ut dem året innan i semifinalen. Första mötet spelades i Madrid och där slutade det med en övertygande 3-0-seger för Real Madrid. I returmötet så kände nog alla att Real Madrid i princip var klara. Men Dortmund skakade om ''Los Blancos'' rejält och vann med 2-0 efter två mål av Marco Reus. Real Madrid gick ändå vidare med 3-2 totalt men returmötet på Signal Iduna Park kändes lite oroande. I semifinalen ställdes man mot ytterligare ett tyskt lag, denna gång de som vann år 2013, nämligen Bayern München. I det första mötet så fick marängerna med sig 1-0 hemma på Bernabéu efter mål av Karim Benzema. Ett ganska bra resultat för tyskarna inför returen på Allianz Arena där de är väldigt starka. Det som sedermera hände var också en kross/chock utöver det vanliga. Real Madrid vann med 0-4 efter två mål av en suverän Cristiano Ronaldo samt två från Sergio Ramos. Real Madrid var därmed finalklart. I finalen väntade lokalrivalerna Atlético Madrid som hade chockat hela Europa med sin superenergiska aldrig-ge-upp-mentalitet. Det var just ''lillebror'' som tog ledningen i den matchen efter ett nickmål av Diego Godín. Atlético såg ut att gå emot en historisk finalseger men istället kliver Sergio Ramos fram ännu en gång och skarvar in 1-1 i 93:e minuten. Matchen gick sedan till förlängning där ''Los Blancos'' orkade mer och vann till slut med 4-1. Carlo Ancelottis tredje vinst i turneringen var nu ett faktum. 

 

 Individuella rekord/meriter i turneringen

 

 - En av två tränare genom historien som har vunnit turneringen tre gånger

 

 

 

 - Årets tränare i Serie A två gånger

 

 

 

 

 

 

Carlo Ancelotti är utan tvekan en av modern tids allra främsta och mest framgångsrika tränare. Bara att han är en av två tränare någonsin som har vunnit Champions League tre gånger understryker just detta. En väldigt respekterad taktiker och gentleman som alltid tycks uppskattas hos klubbarna han är i. Håller tummarna för att han tar sig an ett nytt tränaruppdrag inom kort, för att han är en av de tränarna som man alltid vill se på den största scenen.